36 h och sockerberoendet

36 h fastande and counting. Bryter någon gång i eftermiddag tänkte jag. Ska ladda på med en massa fett och lite protein. Förmodligen även en liten bit kladdkaka som jag tänkte bjuda jobbet på.

För mig som är sockerberoende så undrar en del hur jag klarar att äta lite socker ibland. Ofta funkar det bra, OM det inte blir för ofta. Lördagsgodis varannan vecka funkar bra, att ta en vanlig fika mitt i veckan kan också funka om jag ätit strikt dagarna innan. Men så fort jag börjar tumma på det och äter socker två dagar i rad, ja då kan det gå åt helvete och jag käkar socker i en vecka innan jag lyckas bryta det. Ibland gör jag det medvetet, som när vi var utomlands. Jag trodde att jag skulle ta mig tillbaka direkt när vi kommit hem men det tog ytterligare en vecka. Resultatet? Jag mådde dåligt och tänkte inte på annat än socker, vågen gick upp ett par kilo (snabbt ner dock) och min mens kom inte den månaden. Min kropp reagerar verkligen med att visa att socker inte är bra för mig. Ändå så äter jag det ibland, konstigt va? Men så länge jag håller det till väldigt lite så ger det mig faktiskt något och det vill jag i nuläget inte vara helt utan.

Mina strategier för att lyckas med det är:

1. Ät som vanligt, strikt, dagarna innan.

2. Vara i ketos.

3. Inte överäta. Bestämma på förhand hur mycket socker som är okej.

4. Hålla det sällan, 1 gång varannan vecka.

5. Aldrig två dagar i rad.

6. Planera och tillåta. Annars kickar det dåliga samvetet en lätt tillbaka i sockerträsket och överätningen.

7. Tillbaka till det vanliga, eller en dags fastande, dagen efter.

8. Ät inte ensam. Alltså inget smygätande.

Detta är det som funkar för mig. För en del sockerberoende funkar det inte alls att äta lite socker då och då. För en del triggar mejerier, det gör det inte för mig. För en del triggar lchf-bakverk, det gör det inte för mig. Däremot måste jag akta mig för vitt bröd. Och även om pasta och potatis inte är en trigger för mig så kan jag inte äta det eftersom jag måste hålla mitt blodsocker jämnt och ketosen hög för att inte drabbas av sötsug. Att äta en potatis hade alltså inte fått mig att trilla i sockerträsket men däremot att äta det varje dag. För en del funkar det inte heller att fasta, medan det är jättebra för mig. Prova dig fram till vad som funkar, men om INGET funkar så låt bli! Bättre att må bra än att få den söta smaken på tungan.

Annonser

Sötsugen deluxe 

Drabbades av ett helt sjukt akut sötsug nu på kvällen. Var evigheter sedan jag blev så sötsugen, kunde inte tänka på annat och bara kollade en massa recept i mobilen. Till slut tog jag två sådana här, kändes som en bra kompromiss. Förutom att de är vansinnigt goda så är de mättande med. Två stycken blev totalt 6 g kh. Så ändå under 10 g idag och det är där jag trivs bäst med att ligga!

Receptet heter jordnötskokostoppar. Idag slängde jag i jordnötskokossmör också, då det bara var lite kvar i burken och sedan hade jag i sesamfrön och kanel med. Blev supergott! Ställde in dem i frysen så att de stelnade snabbt för att jag skulle kunna bota mitt sötsug snabbt. Annars hade jag nog gått bananas på något sockrigt här hemma!

Vad äter du och när ska du sluta med det?

Det är två av de vanligaste frågorna jag får: hur har du ätit för att gå ner så mycket i vikt (14 kg)? Hur länge/när ska du sluta äta så?

På den första frågan svarar jag:


Och på den andra: när jag tröttnat på att vara smal, frisk, må bra och äta god mat! Och om forskningen visar på att det skulle vara dåligt. Nu menar jag RIKTIG forskning. Oberoende forskning som inte är sponsrad av socker-, livsmedel- eller läkemedelsindustrin. Som den där barndiabetesläkaren som uttalade sig häromveckan och som får arvode från insulinföretag. Klart man vill att barnen ska äta mycket kolhydrater och bli tvungna att ta mycket insulin då! Och nej, jag förespråkar inte strikt lchf till någon med diabetes typ 1. Men jag förespråkar en bra mycket lägre kolhydratskost än vad de stackars barnen äter nu.

Well well, tillbaka till frågan om när jag ska sluta med keto. Någon gång går jag kanske över till normal lchf med 20 g kh per dag. Men då måste jag ha lite bättre kontroll på mitt sockerberoende och det tror jag säkert att jag kommer att få med åren. Och då ökar jag kolhydratintaget med grönsaker. Visst ligger jag ganska ofta på 15-20 g om dagen, men i nuläget passar 10 g mig bättre och hjälper mig att hålla sötsuget borta så jag kör på det. Vad som händer i framtiden återstår att se, men jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle gå tillbaka till en vardag med en massa socker, gluten och stärkelse. Det skulle vara som att gå tillbaka till ätstörningar, matfixering, sockermissbruk och tröstätande. Jag skulle inte välja det medvetet, men jag är mänsklig och har haft perioder i mitt liv då jag mått väldigt dåligt och då sockret blivit min tröst, så visst skulle jag kunna halka dit och hamna där igen. Men gör jag det mår jag nog väldigt dåligt och då hoppas jag att jag tar mig upp på banan fort som attan igen!

999 days ago

För 999 dagar sedan var jag med i tidningen, när Hallands ”kändisar” skulle berätta om sin student. Här trivdes jag inte alls med min kropp och vikt, hade ju lyckats med att gå upp i vikt e f t e r graviditeten 😁 Tröjan på bilden? Typ den enda jag kom i, hade slutat köpa kläder för jag skulle ju ”ändå gå ner i vikt snart”. Nu har jag slängt den som tur är.
Hållningen kan jag däremot inte förklara 😁 Här väger jag mer än 15 kilo mer än jag gör nu. Har fortfarande samma jeansleggings som jag hade under graviditeten. Åt godis istället för mat. Åt vitt bröd och smör och kallade det frukost, lunch och middag. Drack nutrilett. Svalt flera dagar och hetsåt fredag till söndag. Gick ner något kilo och lika snabbt upp igen. Usch, dit vill jag aldrig mer! Är så glad över att jag fann den ketogena kosten/strikt lchf och att jag äntligen blivit så ätfrisk som jag är idag!


Remember?

Kommer ni ihåg förr när man snålade med smöret på mackan? När man var så noga med att smöra på rätt sida av smörgåsen för att inte det skulle fastna för mycket smör i hålen. För smör var ju något farligt som man blev tjock av.  Gud, vad glad jag är att jag tog mitt förnuft till fånga och faktiskt litade på evidensbaserad forskning och inte på något som det inte finns några bevis för och som bygger på forskning från sextiotalet. Idag äter jag väldigt mycket smör och går ner vikt, är mätt, har läkt mina hormonnivåer och kan njuta av mat utan dåligt samvete.

Nu kommer ni kanske att tänka, kommer du ihåg när du åt kolhydrater och inte vara rädd för det? Ja, det kommer jag ihåg alltför väl. Det var då jag hade hemska blodsockersvängningar, alltid var sötsugen, och hade ett sätt att äta som inte var normalt. Jag utesluter inte vanligt bröd, pasta, ris, potatis för att jag vill gå ner i vikt och jag hatar när folk påpekar att jag bantar för det gör jag inte. Jag utesluter det för att all forskning tyder på att det inte är bra för oss och för att kostråd den som vi har blivit matade med ända sedan vi var små uppenbarligen inte fungerar eftersom hälften av svenska folket numera är överviktiga, diabetes har blivit en folksjukdom, cancer har ökat, och hjärtkärlsjukdomar också det är en folksjukdom. Mina föräldrar har diabetes och därför har jag anlagen för det, och jag är fast besluten att inte drabbas av det själv. Jag äter så här för att hålla mig frisk! Det hade varit fantastiskt om folk runtomkring mig hade slutat tänka så mycket på skönhetsideal och börjat tänka mer på sin hälsa. Punkt.

Vaknade hungrig och tog upp en skiva parmesanbröd och en skiva pumpabröd ur frysen. Värmde och lät smöret riktigt smälta in i brödet. Underbart!

#keto30dagar: Sötningsmedlet som slank ner …

Jag är en känsloätare av rang och idag när jag gick hemma och städade och kände mig stressad och lite nere kunde jag bara tänka på godis. På om jag skulle öppna den där oöppnade chokladen, eller om jag skulle åka förbi affären och köpa något ”i smyg”. Istället åt jag upp de sista åtta kokoskolorna och ett fettbombshjärta. Så mitt sötningsfria januari bröts redan nu, men jag är bara glad att jag lät bli det riktiga sockret!
Sötsuget försvann också, jag brukar inte överäta på sockerfria bakverk och godis. En del gravt sockerberoende måste låta bli även sådant som innehåller sötningsmedel men för min del brukar det inte vara något problem. Jag tror att jag mer har ett destruktivt förhållande till socker och sötsaker än jag har ett riktigt beroende, om ni förstår vad jag menar? Ibland handlar det inte ens om sötsug utan om känslor. Och sedan barndomen har jag delat upp saker i nyttigt och onyttigt, förbjudet och icke förbjudet. Äter jag då något som är ”förbjudet” kan det trigga ett ohälsosamt ätbeteende utan att jag för den sakens skull är särskilt sötsugen. Det kan mer bli som ett straff, för att jag mår dåligt. Oftast börjar det inte ens med godis, utan med vitt bröd. Sedan går det över till godis och sedan är det kört.

Men idag är det inte kört! Jag har inte ätit något godis än och jag t ä n k e r inte heller göra det. Visst, jag åt sötningsmedel fastän jag hade tänkt ha en sötningsfri månad, men det är inte hela världen. Jag tänker inte låta det här dra ner mig nu! Nu har jag låst in chokladen i min tidsinställda burk och kan inte komma åt den på tio dagar. Det var vad man max kunde ställa in den på, haha! Det ligger två chokladkakor till i min baklåda, som är avsedda för bakning och de är jag säker på att jag kan låta bli. Så länge något är oöppnat så brukar det faktiskt inte vara några problem, lustigt nog!

Två dagar blev tre …

Två dagars fritt ätande blev tre … Gick inte som jag tänkt mig igår och jag tryckte i mig vitt bröd, godis och chips. Jag som inte ens är en chipsmänniska. Det är sjukt ibland hur styrd man är av sitt sötsug. Just choklad och vitt bröd är stora fällor för mig. Men nu är det definitivt stopp! Kör en korttidsfasta (24 h) och käkar en strikt ketomiddag sent ikväll. Upp på banan igen!

Usch och kräk

Mina tre senaste carbnites har jag mått så illa att jag kräkts på natten. Igår började det efter ris a la Maltan. Mådde så fruktansvärt illa när jag gick till sängs. Och sedan var det första natten utan napp för våran lilla, så han vaknade hela tiden och väckte mig, som gick upp och kräktes.

Jag har aldrig haft problem med att äta kolhydrater egentligen. Många som byter till LCHF eller keto upplever ju att de får lugnare magar, att smärtor och uppblåsthet försvinner. Jag har aldrig haft det så, tack och lov, har alltid haft en mage av stål. Men nu när jag kör strikt keto så reagerar jag med att magen ser ut som en liten 4-månaders gravidmage plus att jag blir illamående. Jag är helt säker på att det beror på att kroppen är van vid att få kanske 10 g kolhydrater, max 15 g, per dag och sedan får en chock när jag trycker i mig flera hundra gram på en och samma dag! Mitt blodsocker måste skjutit i höjden och insulinet med det och jag tänker att jag får samma reaktion som en diabetiker kan få, med illamående och olustkänslor.

Att äta lite godis eller en tårtbit eller liknande, får mig inte att må så här. Men jag började gårdagen, efter tre dagars vattenfasta dessutom, med att äta vitt bröd. Och sedan fortsatte det. Jag gick inte bananas och överåt en massa, men det blev en hel del julgodis under dagen och så julbordet, som till största delen bestod av ketovänlig mat, men ändå innehöll olika brödsorter och grönkål med riktig sirap i, plus ris a la Maltan då. Men framför allt är det julgodiset tror jag, jag gick och smååt under hela dagen.

Idag känner jag mig inte alls sugen på godis, även om jag gav mig själv juldagen fri också. Jag ska nog unna mig lite grann av det jag är sugen på, men ta det väldigt försiktigt så att jag inte blir så illamående som jag blev igår. Usch och fy! 😝