Varför fasta är så bra

När jag fastar fastar jag ofta i smyg. Varför? För att folk runt omkring mig blir så uppstissade att jag inte orkar med dem. Många är så fast i att allting kan framkalla ätstörningar att de inte ser de hälsosamma fördelarna med fasta. De ser bara svält och möjlig anorexia, när sanningen är den att miljontals människor världen över fastar regelbundet, av olika anledningar, utan att ha anorexia. Psykisk sjukdom ska man ta på allvar, men fysisk ohälsa ska man inte blunda för av rädsla för psykisk ohälsa, majoriteten av folket är trots allt psykiskt men inte fysiskt friska! De allra flesta kan fasta men barn och gravida bör undvika det. Många tror att de inte klarar det men det är enklare än du tror! Och du, du kommer inte att svimma. Du kommer inte att dö. Kroppen skulle vara bra känslig om den inte klarade ett dygn eller fler utan mat, eller hur?

Forskning stöder teorin att fasta är bra för hälsan. Man har kunnat reversera diabetes typ 2, minskat det skadliga fettet i fettlever på bara ett par veckor och samma sak med en fett-pankreas. Dessutom är det ett utmärkt sätt att hitta tillbaka till verklig hunger, som många har satt ur spel med blodsockerhöjningar, fel mat och genom att äta för ofta. Blir du hungrig tre timmar efter en måltid är det ingen riktig hunger!

För att verkligen uppnå de positiva fördelarna med fasta ska man vattenfasta i tre dygn. Experiment på möss har visat att det boostar immunförsvaret samtidigt som det gör cancerceller sårbara. Man har sett positiva effekter av fasta och cancer även hos människor, så just nu pågår en undersökning där cancerpatienter får vattenfasta innan och efter behandling. Det här med att ge cancerpatienter sockerfyllda mellanmål, kan vi inte bara sluta med det nu?

5 reaktioner på ”Varför fasta är så bra

  1. Hej. Jag vill testa långtidsfasta 3dgr eller mer men jag har en 3.5-åring och det känns lite knäppt att inte äta middag med honom. Hur gamla är dina barn? Hur förklarar du för dem? Alternativt tänkte jag fasta men äta middag med barnet men då äta minimalt för han tänker ju inte på hur mycket jag äter.

    Gilla

    1. Hej! Mina barn är 11, 9 och 5. När jag långtidsfastar gör jag ofta det den veckan jag inte har dem, men har också fastat när jag har dem. Det är inte alltid jag äter tillsammans med dem, för ibland har jag andra projekt på gång i köket när maten blir klar, tex att jag håller på och bakar eller gör jordnötssmör. Då äter de samtidigt som jag står vid spisen. Eller så säger jag att jag äter lite senare när min kille kommer. En 3,5-åring tror jag inte tänker så mycket på det. Ibland brukade jag låta minstingen äta framför teven i vardagsrummet och då matade jag honom för att undvika spill i soffan. Då var han dels upptagen av att titta på något barnprogram och dels tyckte han inte det var så konstigt att jag inte hade någon tallrik eftersom jag var upptagen med att mata honom. Lycka till!

      Gilla

      1. Framför teven vill jag helst inte sätta honom och inte heller flera dagar. Och jag äter ju alltid med honom annars så egentligen är det nog bara för mig själv det känns konstigt. Inte för honom. Barn är ju inte lika fast i hur det ska vara. Eller.. ibland är de ju jäkligt förändringsobenägna haha. Men de är ju också öppna och tror på det man säger så man kan ju bara säga sanningen. Att jag fastar för hälsans skull. Att det är bra för vuxna för att rensa kroppen och låta den vila och reparera sig själv, men att det inte behövs för barn. Typ så. Då kommer han ju förstå det och tycka, ”jaha”.

        Gilla

Lämna en kommentar