Down down down

Nej, jag bantar inte. Men av vissa anledningar vill jag väga 52 kilo på julafton. Egentligen är jag väl ganska så nöjd och vill bara bli mer vältränad. Men mitt mål från början var satt till 52 och dit vill jag nå. Framför allt för att jag har kläder jag fortfarande vill komma i. Jag har i princip inte köpt några nya kläder sedan jag började med keto, ett par jeans på sin höjd (för att jag var mellan storlekar och inte hade nåt att ha på mig. Man tröttnar på leggings och klänning efter ett tag!). Sedan dess har jag bara plockat fram gamla kläder som jag inte kunnat ha på 5 år. Och den känslan!

Just nu går vikten ganska långsamt neråt men det gör mig ingenting. Ju mindre man har att förlora desto långsammare går det. Men bara jag går n e r så är det helt okej. Jag hoppas verkligen vågen visar 52 på julafton. Gör den inte det, ja då är det okej ändå!


Blåste dessutom rött i morse, 71 i värde tjoho! Ketosen är i full gång och kroppen inställd på fettförbränning. Igår sprang jag 5 km på rullbandet utan att bli andfådd. Och då tränar jag aldrig, alltså a l d r i g, konditionsträning så där ser man verkligen vad ketosen kan göra för uthålligheten! Jag gör ju inte slut på några glukogenlager, utan kroppen använder sitt eget fett som energikälla och där finns ju mycket att ta av!

Lämna en kommentar