LCHF på fel sätt och vad som hände när jag började göra rätt!

Jag har provat LCHF flera gånger tidigare men aldrig riktigt fastnat. Dels för att jag enbart gjorde det för att jag skulle gå ner i vikt, men framför allt för att jag gjorde det på fel sätt. Jag tog bara bort kolhydraterna men ökade inte fettet, däremot så åt jag mer protein, men bara magra proteinkällor som torsk och kyckling. Jag var, som många andra, fortfarande ganska så fettskrämd, även om jag nu vågade byta ut lättcreme fraîche mot fet och enbart åt feta ostar istället för magra. Resultatet? Visst gick jag ner några kilon, men jag kunde snabbt äta upp dem igen eftersom jag inte blev av med mitt sötsug, utan åt ”gott på helgen”. Och helgen, det var fredag-söndag, nästan halva veckan! Dessutom drog jag ner rejält på kalorierna och var hungrig ofta, vilket också triggade sötsuget.

När jag började med LCHF ”på riktigt”, alltså gjorde som namnet betyder: high fat, började jag gå ner i vikt utan att vara hungrig, utan att vara trött och orkeslös och med ganska lite träning. Dessutom så orkade jag träna utan att ha fyllt på innan. Jag orkade åka hem från träningen utan att behöva hetsäta något i omklädningsrummet för att inte svimma. Och jag blev av med mitt sötsug – helt! Nu kan jag till och med äta något sött och vara nöjd med det, tidigare slog det bara över och jag åt allt. JAG har kontrollen nu och det är så himla skönt.

Mellan juni till september gick jag ner 8 kilo utan ansträngning. Jag var inte överviktig men hade inte min trivselvikt. Jag vill fortfarande gå ner ett par kilon till och det får ta sin lilla tid. Jag läste i http://www.martinas.nu bok ”Fettfrälst” att man när man är i ketos släpper ifrån sig fettdepåer där man tidigare lagrat dem på olika ställen beroende på kön, hormonbalans m.m. Jag har haft en dubbelhaka i flera år nu. Kanske inte jätteutmärkande för andra, men jag har alltid stört mig på det när jag sett bilder på mig själv i profil, eller när man stått i ett omklädningsrum och sett sig själv från alla vinklar (ni vet vad jag menar …). Men för två veckor sedan när jag stod och provade ett par byxor (storlek 36, kan inte ens minnas när jag hade det senast!) la jag märke till att den där dubbelhakan inte fanns längre! När jag såg mig själv i profil så hade jag istället en kurva mellan haka och hals. Och det har jag inte haft på många år, även om jag har vägt mycket mindre.
En annan sak som hände under de här månaderna var att jag fick mens. Jag har PCOS, vilket för mig innebär att jag inte har någon mens p.g.a. obalans i hormonerna samt att mina äggstockar är utformade på ett sätt att de inte släpper ifrån sig ägg. Men nu har jag haft naturlig mens ett par månader i sträck och det helt utan att äta några hormoner, vilket jag annars är tvungen att göra ett par gånger om året. Våra hormoner styrs mycket av hur vi lever och vad vi äter och jag är övertygad om att jag fick min mens p.g.a. att jag la om kosten. Det ska bli intressant att se om det håller i sig!

Men om vi nu inte bara ska prata om vikt och utseende, även om det var så det började för mig, så är det absolut skönast att slippa behöva gå runt och tänka på mat hela tiden. Jag gjorde det konstant förut. Särskilt det här med mellanmål, eftersom jag blev hungrig mellan de stora målen. Vad ska jag ha med mig som mellanmål? Vad kan man ta med som håller sig i rumstemperatur? Tänk om jag blir hungrig innan middagen?
Jag var rädd för min egen hunger och ville utrota den till varje pris. Jag köpte i princip alltid en Snickers (i min bok Halvblod äter huvudpersonen Snickers hela tiden. Lite löst baserat på mig själv, haha!)  eller en bulle när jag var och handlade, och åt den sedan i smyg i bilen, noga med att slänga pappret efter mig för att undanröja alla bevis. Nu för tiden blir jag inte sugen när jag går i affären och jag är sällan hungrig heller. Jag har även lärt mig att man inte dör av att vara hungrig och vågat utmana min hunger, men inte på ett destruktivt sätt som när jag i bantningssyfte har svultit mig själv.
   Hela min inställning till mat har förändrats och jag tänker inte längre på det som någon fiende. Jag älskar fortfarande socker och choklad, men har inget behov som jag måste tillfredsställa genom att äta det. Istället kan jag njuta av att äta choklad, desserter och bakverk. Jag älskar att baka och jag älskar att äta, brukar jag säga. Jag är känd för att baka fantastiska tårtor och kakor. Men nu är det jag som har kontrollen och det är tack vare att jag vågade börja äta fett och ta bort kolhydraterna. Att slippa ha sin matfiende och sockerträsket är en ren seger för mig!

15638338728_cbddea6013_z 15800083686_cb38ba6412_hFoto från Flickr

Annonser

3 reaktioner på ”LCHF på fel sätt och vad som hände när jag började göra rätt!

  1. Ave

    Otroligt inspirerande!! Undrar hur mycket kolhydrater får du i dig under en vecka? Eller inga alls? Hur ofta äter du lchf-efterrätter?
    Tycker du att Kajmak (30% fetthaltig creme fraiche) med bär och två matskedar fröblandning är en ok frukost)?

    Gilla

    1. Hm, jag brukar ligga på under 10 g, men ibland blir det mer, ibland mindre. Cirka 100 g på en vecka kanske. Två gånger i månaden äter jag godis eller liknande och då blir det såklart mer. Det låter som en okej lchf-frukost, beroende på hur mycket kajmak och bär det är. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s